stantonannabella

Hej och hallå alla!

Vi sitter just nu på tåget mellan Malmö och Göteborg på väg hemåt. Känns väldigt skumt men samtidigt väldigt skönt att snart vara hemma i lilla Lisch igen. Det har minst sagt vart ett stort projekt att tågluffa med varsin 20-kilos trunk, skid/snowboard-fodral plus ryggsäck. Nästa gång vi gör något liknande tar vi garanterat backpackingväskan! Men trots bagaget har vi haft en riktig härlig tågluff må jag säga. Vi båda känner att det var en himla tur att vi gjorde den eftersom det nu känns lättare att komma hem. Jag menar om vi skulle åkt direkt från ett underbart St Anton och hem till lilla Lisch så tror vi att de skulle känts mycket tyngre. För nu när vi levt på tågrälsen i tio dagar med allt vi äger nedpackat i varsin hockeybag så känns de som sagt gött att komma hem.

Åter till luffen. På onsdagseftermiddagen förra veckan kom vi fram till Wien. Enligt kartorna vi kollat på skulle vårt hostel inte ligga alls långt från tågstationen så vi bestämde oss för att knata dit. Men vi kom inte längre än precis utanför stationshuset innan vi ångrade oss eftersom packningen vägde otroligt mycket. Taxi några kvarter kunde ju inte vara så dyrt, och så slapp vi ju att bära. Men det dök upp ett problem, väskorna gick inte in i taxin! Så det var bara att fortsätta traska. 15 min senare stapplade vi in på Hostel Ruhensteiner, ett mysigt och fräscht hostel ca 20 minuter promenad från stadens centrum. Efter inkvartering så tog vi den promenaden och befann oss en mindre stund i chocktillstånd när vi för första gången på länge såg underbara affärer! Vi som levt på ett fåtal sportaffärer i fyra månader, blev som små barn på julafton! I princip varje affär skulle vi in och prova, känna och klämma lite på alla fina saker, men vi sparade inhandlingen till dagen efter. Pre-shopping kallade vi det för. Kvällen blev lugn, med en kaffe på Starbuck's, för tidig uppgång på torsdagen. Vi började den dagen med lite hemmagjord sightseeing vilket innebar knäppa lite fina kort på fina byggnader, och besöka Mariahilfer-kyrkan. Längre än så kunde vi inte hålla oss ifrån shoppingen! Några timmar och x antal kassar senare besökte vi restaurangen Vapiano för kvällsmat. Ett italienskt ställe där man får beställa och se när kockarna lagar ens mat. Helbra och jättegott till hyfsat pris tyckte vi.


Bella i vårt lilla rum i Wien                                                        Anna lycklig i en skoaffär

Glädjeskutt framför.... en byggnad :)                                     En byggfirma hette Porr. Tyckte ju vi va kul, såklart!

Mycket mer än så blev de inte i Wien, för på fredagen var de dags att dra vidare till Prag. Boendet på Prague's Heaven, hade vi bokat i all hast dagen innan, eftersom vi var trötta och hade ingen aning om vilka ställen som kunde vara bra. Prague's Heaven var inte bra. Till att börja med så låg det ganska långt utanför centrum. För det andra så höll de på att renovera stället! "Köket" bestod av en spis, en diskho och en kyl. Skåpen var långt ifrån välutrustade och på golvet stod det målarhinkar och ett handfat! Det fanns en liten toalett, men duschen "hade drabbats av en vattenskada dagen innan" som hyresvärden sa, så vi skulle bli tvungna att duscha fyra våningar högre upp. Jaja, stället var i alla fall inte ofräscht och vi är ju inte så "knöschliga", som vi har konstaterat efter vår säsong i St Anton. Fredagskvällen slutade med fest efter lite övertalning av Bella. Efter några Staropramen (underbar tjeckisk öl) på rummet så tog vi spårvagnen in för att avnjuta lite goda drinkar på en bar. Avslutningsvis blev vi rådda att besöka nattklubben Duplex, vilket vi gjorde! Stället var snyggt men folket var kanske inte vår typ. Mestadels italienska småkillar som gjorde lite tappra försök att få dansa med oss genom att börja jucka lite. Vi tröttnade på dansgolvet och avnjöt varsin Cosmopolitan och stod och beskådade de inhyrda lättklädda tjejerna som hade dansshow uppe på scenerna. Sedan blev vi bjudna på en show av bartendern, som bestod av strohrom och socker som han tände eld på. Värmde fint i maggen! Innan hemfärden med spårvagnen avnjöt vi något som kan ha varit den största korven vi sett i våra liv.

Köket!                                                                                          Och rummet.


Anna och megakôrven! (Kvällens enda bild, hehe)          Kingarna vid Karlsbron!

På lördagsmorgonen ringde klockan så att vi skulle hinna med en gratis sightseeing-tur 10.30. Tidsoptimister som vi är, så kom vi ditspringande ett par minuter för sent, och missade den alltså. Efter morgonkaffe på Starbuck's (helt klart tågluffens favoritställe) så det var bara att plocka fram kartan och börja kolla runt själva. Vid kl två var vi ganska trötta, men då var det dags för nästa gratistur, som vi mot alla odds inte missade! 3,5 timmar senare kände vi oss väldigt mätta på kultur och historia, och kunde med gott samvete avnjuta en öl på ett mysigt ställe vid Moldau, floden som rinner genom Prag. Sedan var vi tvungna att göra ett besök på KFC, bara för att vi aldrig varit där! Friterad kyckling smakade inte jättegott, och kassörskan var riktigt dålig. Så stället får inga höga poäng av oss, men nu kan vi ju i alla fall skryta (?) med att vi har testat det! Lördagkvällen slutade också med utgång. Denna gång började vi på en musikbar, där vi började snacka med två trevliga engelsmän. Öl och shots blev vi bjudna på, och gick sedan tillsammans till ett ställe med fem våningar som vi fått rekommenderat. Ganska sunkigt, väldigt svettigt och riktigt svårt att hitta eftersom det var så stort, men kul hade vi!

En svettig bild från kvällen!

På söndagen tog vi lite sovmorgon och gav oss sedan ut för att shoppa. Det blev allt en hel del inköpt, även fast vi tyckte att utbudet var bättre i Wien. På kvällen övervägde vi att gå ut och äta, men lade ner det då vi kom på att vi hade tre paket nudlar, ett ägg och lite cocktailtomater hemma som var tvunget att ätas upp. En mycket exklusiv söndagmiddag!

Måndag morgon va de dags att bege sig till Berlin, tredje och sista stoppet på vår tågluff. Redan i Wien hade vi bokat boendet Wombat's som visa sig va ett riktigt fräscht och nybyggt hostel som va fullproppat med skolklasser ur nian. Bäst med hostlet var baren på taket! Där njöt vi av både gratisöl och en mäktig utsikt. Första kvällen i Berlin bestod av egen utforskning av staden by night bl.a. besöktes Sony Center. Efter en måltid på kära Vapiano traskade vi tillbaks igen. Vi ville nämligen va fit for fight på tisdagsmorgonen som innebar sightseeing kl 10.00. Vi vandrande runt och kollade in staden i ca 3 timmar med en underbart härlig guide som både hade go humor och var jäkligt påläst. Efter turen var det planerat ett restaurangbesök, men lunchen blev istället en bratwurst i solskenet bredvid ett av stans alla gatukök. Solen brände på bra, och skibummare som vi är tog vi fram latschen och stekte med.

Tisdagkvällen inleddes med lite öl uppe på solterrassen. En tokig israel underhöll oss med lite trolleritrick, och tillsammans drack vi Sambucca-shots. Sedan var det tänkt att vi skulle besöka någon av Berlins galna partygator. Det gick mindre bra, eftersom gatan vi fått rekommenderad var i princip död. Men vi hade trevligt ändå! Kvällsmat på en fin restaurang samt lite goda drinkar. Avslutade med ett besök på White Trash, ett uteställe nära Wombat's. Inte riktigt vår typ av folk där, men den häftiga inredningen imponerade oss. Irländskt/kinesiskt/pirat var ledorden.

Efter en god natts sömn avnjöt vi en frukost och gav oss ut för att shoppa. Pengarna rullade ut men eftersom vårt motto i Berlin var "all-in" så var det bara att shoppa på! Det enda som tog emot var att veta att allt skulle få plats i hockeytrunken, samt att vi skulle orka bära det... Men det fick inte stoppa oss. På kvällen fick Bella äntligen sin sushi (Anna åt såklart också, men Bella hade tjatat om denna maträtt hela säsongen) och sedan gick vi till Café Zapata. Ett trevligt ställe med lite mystisk stil. Efter en stund gick vi in i ett annat rum där det visade sig finnas ett pingisbord! Tre engelska killar var mitt inne i en match men vi var inte sena att bjuda in oss själva. Trots att vi verkade ha druckit någon mer öl än dem, så spöade vi faktiskt skiten ur dem! All träning hos Bullarna i slutet av säsongen i St Anton hade alltså gett resultat. Tyvärr fick den trevliga kvällen ett riktigt tråkigt slut då Bella inser att hennes handväska är borta. I den låg digitalkamera, mobil samt plånbok med ca 50 € och körkortet. Efter letande och utfrågning runt om i lokalen så var det bara att ta en taxi hem och inse att de kära ägodelarna var försvunna...

Igår torsdags var det dags att checka ut och lämna Wombat's. Tåget skulle inte gå förrän 23 på kvällen, så vi trodde att vi skulle få svårt att få dagen att gå då vi redan hade fått vår sightseeing och shopping. Tur att ett polisbesök stod på att-göra listan. För andra gången denna säsong fick Anna lydigt följa med Bella för att göra anmälan. På knagglig engelska blev vi utfrågade om kvällen och väskans innehåll. När vi gick därifrån fick vi med oss ett fall-nummer som kan vara bra att ge till försäkringsbolaget om man mot förmodan skulle få ut något på försäkringen... Sedan blev det lite present-shopping och fika. På kvällen testade vi en vietnamesisk restaurang som lockade oss då det alltid varit jättemycket folk där. Vi förstod varför, eftersom maten var riktigt god! Dock väldigt stark, både läppar och tunga brände rejält. Vid 22-tiden var det dags att ta en taxi till stationen och invänta nattåget. Självklart lyckades vi dela sovhytt med en snowboardåkande fransman, som skulle upp till Riksgränsen och åka! Efter lite fix och trix fick vi in alla grejerna i hytten och fick några timmars sömn.

Jaja, nu är Das Tågluff-09 i alla fall över, och vi är helnöjda (förutom stulen handväska möjligtvis), och det passade ju faktiskt väldigt bra att göra detta på hemvägen från St Anton. Team AnnaBella tackar för sig, hoppas vi har gett er lite kul läsning här i bloggen! Vår plan är att skriva ut den så att det en bok att spara tills vi blir gamla och vill minnas vår galna säsong.

Xoxo / Anna och Bella!!!!!!!

Avslutar med säsongens mest använda fraser/uttryck:

Wett av ba!
Shabook!
Scheiss Männer
Nej, inte Linköping. Liiiiidköping!
Egal
Det är ju dumt att lära sig av sina misstag
Det är ju dumt med marginaler
Fan va jag är tôrr i käften
Skôl!
Alla är ba bög
Geradeaus... etwas? (Bella ska på knagglig tyska och med sämst lokalsinne förklara vägen till stationen för några tyskar)

I skrivande stund sitter vi på ett tåg och har nyss passerat Salzburg. Vår omtalade Tågluff har alltså börjat! Första stoppet Wien når vi om ca två timmar. Vi ska då försöka leta upp vårt boende på ett Youth Hostel som vi bokat. Inte nog med att vi knappt har en aning om vart vi ska - vi har dessutom varsin fet hockeytrunk på ca 20 kg var plus skid/snowboardfodral att kånka på. Det där med att tågluffa med ryggsäck är bara för mesar känner vi.

Vid 8 imorse blev vi i alla fall skjutsade av Tapper i hans lilla Mazda till stationen för att lämna Pettneu och St Anton, som har varit vårt hem de senaste fyra månaderna (exakt idag den 15:e). Det var med mycket blandade känslor vi såg alptopparna för sista gången på ett litet tag. Vi har ju haft så obeskrivligt underbart kul här, så självklart känns det tråkigt att lämna stället. Alla trevliga människor, all underbar åkning, och alla oräkneliga fester. Men samtidigt hade det inte varit roligt att stanna en vecka till eftersom många redan har dragit, och resten åker hem denna vecka. Säsongen är över nu, så är det bara! Så de senaste dagarna har bestått av mycket hejdå-kramar, vännerförfrågningar på facebook och lite paniktankar för min (Bellas) del. Fällde lite tårar igår när vi sa hejdå till Klaus och Ylva, men det kändes skönt att få ut det lite.

En hel del har hänt sen vi skrev sist, därför vi inte varit så aktiva på uppdateringsfronten. Vädret har varit underbart och vi har hittat på massa kul saker, så vi har inte direkt varit motiverade att sätta oss vid datorn, utan har bara velat njuta och ta vara på sista tiden. Vilket vi lyckats väldigt bra med! Det har blivit mycket solning och pingisspelande hos våra Linköpingskillar (Bullarna), och inte så jättemycket åkning. Sista åkdagen var i tisdags och det var en riktigt bra dag. Var ute i backen vid 9, och åkte i stort sett hela dagen. Anna åkte hem vid 3-tiden, medan jag åkte vidare tills liftarna stängde. Sista åket blev nerför Rendl-backen, vilket kändes helt rätt i hjärtat!

Gårdagen spenderades med (förutom alldeles för lite sömn efter måndagens grande finale-fest), med ett sista återbesök hos läkaren för Annas del på morgonen. Dr Knirzinger tyckte att det såg bra ut men att det inte är helt återställt än. Men om ett tag så ska hon kunna ta upp volleybollkarriären igen och smasha som en gud. (Beachvolleyboll i Lidköping är för övrigt något vi saknar grymt mycket!) Efter läkarbesöket gick vi och inkasserade pengar för liftkoret som vi fick tillbaka eftersom vi jobbat hela säsongen. Klirr i shoppingkassan! Efter det blev det en frukost på en uteservering på St Antons huvudgata och som vanligt dök det upp massa kända ansikten. Riktigt trevligt, och vi hann nog krama de flesta hejdå. Vår packning och slutstädning vet jag inte om jag vill nämna ens, men man kan ju säga att det gick fort och blev inte jättelyckat. Något som gjorde oss riktigt fundersamma, var hur våra väskor kunde bli helt fulla, då vi skickade hem så pass mycket packning med mina föräldrar! Får nog packa om väskorna och satsa på en mer genomtänkt packning om vi ska få plats med lite vårkläder.

Förra tisdagen tog Klaus med oss på en heldag i backen. Vi åkte Vita Ringen, vilket är ett par timmars lift-och skidåkning där man kan starta antingen i Zürs eller Lech, och sedan åka som i en cirkel och avsluta där man började. Han som känner till systemet utan och innan, tog med oss på riktigt bra åkning. Tyvärr måste vi erkänna att han var snäppet vassare än oss på att åka. Jäklar vad fort han åkte! Vi blev bjudna på både öl och pizza av honom, och var klara vid 2-tiden på eftermiddagen. Då blev vi avsläppte i St Anton för att avsluta skiddagen med en after ski. Den inleddes på Taps, fortsatte några meter ner i backen med egen medhavd öl, för att sedan ta oss till Mooserwirt där det var bra drag! Efterfesten blev hemma hos Bullarna, där man skulle kunna säga att den spårade ut litegrann, haha. Jaja, en riktigt kul dag hade vi - som vanligt!

Anna och en (skitnödig?) Klaus!

Schtek!

Nöjd med dagen så att säga. (Lägg märkte till ingen jacka. Grymt varmt nu!)


Och så en after ski-öl på Taps!

På onsdagen var det dags för Nortlanders sista picknick i backen, och alla säsongare blev då erbjudna en plats för 10 €. Vi och Bullarna var inte sena att haka på buffén med smörgåsar, godis, öl och snaps. Lite lekar, lite vinbärssnaps-spill på Annas Adidaströja (hon blev pricktavla i ett snöbollskrig), bra väder och trevliga människor. En helt vanlig onsdag i St Anton med andra ord.

Ska det va gogglebränna så ska det

I torsdags natt var det dags för månhajkning! En riktigt häftig upplevelse som man absolut måst testa minst en gång i livet, enligt mig. Det började med att vi tog bilen till St Christoph vid halv 12 på natten för att tjäna ca 500 höjdmeter. Sen var det bara att börja vandra uppför pisten i månskenet. Bräda/skidor var fastspända på ryggsäcken, svetten rann och det var sjukt jobbigt! En gång när vi stannade för att vila, såg vi något ligga i backen ca 50 meter ner. Efter lite letande i fickor och på hjälmar märker jag att det är mina nya goggles. Det spelade ingen roll hur trött jag var, jag tänkte inte lämna dem där! Så det var bara att springa ner och plocka upp dem, och sedan gå uppför backen igen...

Efter 1 h 15 min (kl 1 på natten), och ca 300 m högre upp hade vi nått målet Galzig, där det var riktigt gott med vatten och mackor. Några innan oss hade gjort upp en liten brasa, så där satt vi ett tag och njöt av stunden. Sedan var det bara åket ned kvar i månskenet! Det var över på ett par minuter, men man hann skänka en uppskattande tanke till den som uppfann liften. Vid 2-tiden var vi hemma, och efter en behövlig dusch somnade vi som stockar!

Anna och Tapper

Vet inte när jag kan publicera detta inlägget, eftersom det inte är internet är, och på hostelet vet vi inte. Nu ska jag nog försöka sova lite som min vän Anna gör. Vi har 10 dagara äventyr framför oss nu så et kan nog behövas. Den största utmaningen är ju fortfarande vår packning kan jag känna, även fast allt med boende m.m. också känns lite oklart. Men kul ska det bli! Fredagen den 24:e aprl kommer vi antagligen med tåget till Lidköping, och det ska förhoppningsvis kännas skönt. att träffa alla er där hemma ska bli riktigt kul i alla fall!

Nöff, nöff, tåglöff / Bella

Alla saker som (hittills) försvunnit under säsongen:

• Bellas svarta mössa (försvann under tågluffen. Återfanns ett par veckor senare - den hade hamnat i våra resekompisars väska) 
• Bellas bankdosa (glömdes i hotellkorridoren första veckan. Återfanns av städerskan, men har varit spärrad sedan dess)
• Bellas dunjacka, med vantar och hotellnyckel på nyår (Jackan krigades tillbaka några veckor senare. Fickorna tomma)
• Annas digitalkamera (tappades bort på okänd plats. Ej återfunnen)
• Annas batterilucka till mobilen (försvann spårlöst på Kandahar. Blev ersatt av fottejp, innan Erik skickade ner en ny lucka)
• Annas vita mössa (ramlade antagligen ut ur väskan efter en after ski på Krazy Kanguruh)
• Annas datahögtalare (försvann inte, men har ramlat i golvet ett x antal gånger under säsongen. Häromveckan slutade de fungera)
• Bellas hjälm och goggles (en hemsk förlust efter en hemskt trevlig after ski på Krazy Kanguruh. Ej återfunna!!)
• Bellas ryggskydd (kvarglömt på restaurang i Lech. Återfanns på samma krok där det glömdes kvar, av mamma Annette)
• Bellas bodylotion och hårborste (båda två kvarglömda på badhuset vid olika tillfällen. Hårborsten återfanns då familjen Davidsson åkte St Anton runt för att leta borttappade saker.)
• Ett hälsofarligt stort antal flak öl (troligtvis uppdruckna!)